Om man skulle säga till någon att den är lite för tjock, har lite för mycket fett eller vad fan som helst, då skulle det anses som skittaskigt.

Men om man säger till någon att den är lite för smal, har för lite fett på kroppen, att man måste äta mer osv, då är det inte ett dugg taskigt tydligen? Vissa tycker t.om att det är en komplimang?

-

Är man för tjock så riskerar man att dö i förtid, man täpper igen blodkärlen eller vad fan det nu var.

Och är man för smal riskerar man också att dö i förtid, man får för lite näring till kroppen vilket du faktiskt kan dö av.

-

Och när vissa tycker att dom som är "för smala" får skylla sig själva eftersom dom inte äter, kan de ju lika gärna tycka att tjockisar får skylla sig själva eftersom de inte slutar äta.

Men då ivänder ju vissa; jaa men dom som är tjocka kanske inte kan rå för det, dom kanske har jättelätt att gå upp i vikt!

Men smala då? Det är inte alla som är smala som kan rå för att dom är det, vissa har ju jättehög ämnesomsättning, likasom att en tjockis kan ha en låg ämnesomsättning.

-

-

Och sen när folk snackar så jävligt om ätstörningar, att det är löjligt med folk som inte kan äta.

Visst, har man inte varit med om det själv kanske det verkar rätt töntigt. Men dom som är i den situationen då? Har ni tänkt på hur det kan kännas för dom? När dom som faktiskt försöker bara får höra att den är kinkig? Men inte en jävel förstår?

Själv har jag skitsvårt att gå upp i vikt, har försökt med det jättelänge, men i vissa perioder får jag knappt ner nåt. Det är som om sväljreflexen är borta, vare sig man vill det eller inte.